Perfekt?


Ja, vissa dagar är bara rörigare än andra. Lillen sov alldeles för lite i natt och på förmiddagen vilket tillsammans med att han är snorig och slemmig i halsen resulterade i en lättirriterad lillfis. Dessutom har han förstått hur man ställer sig upp och insett att det är mycket mer spännande att leva livet ståendes än att sitta på rumpan. Problemet är att han måste hålla i sig i något. Detta något får gärna vara mammas (alltså mina) ben/byxor. Denna nya upptäckt kräver lite mer passning och tillsyn än tidigare vilket är svårt när man behöver stå i köket och greja.


Tur att det finns spännande lådor att titta i. Det underhåller lillen en ganska bra stund faktiskt.

Idag försökte jag således multitaska. Baka morotskaka (som mannen ska ha med till jobbet i morgon), mata lillen och laga middag. Allt på en och samma gång. Röran i köket kan bara beskrivas som just RÖRIGT.


Bombnedslag 1


Bombnedslag 2

Det såg ut att gå åt skogen då jag - nöjd över att kakan äntligen var inne i ugnen - upptäcker de rivna morötterna i kylen. Snabbt ut med kakan igen och blanda ner morötterna. Det fick helt enkelt bära eller brista.

On top of it så sätter lillen en liten bananbit i halsen vilket resulterar i att hela den nyligen uppätna barnmaten kräks upp igen och en i stort sett otröstlig och ffa nergrisad lilleman börjar storgråta. Jag torkade av lillen, struntade i bombnedslaget i köket och gick och tände och släckte lampor för att sedan hamna vid pianot (två av lillens favoritsysselsättningar).

Kakan då? Jo då det brast inte utan bar hela vägen! Smarrig morotskaka står nu i kylen och några bitar sparade till morgondagens fika!

Middagen
blev också jättegod. Inspirerad av Anna på Trend och Träning blev det fisk i paket idag istället för igår som planerat (då det blev linssoppa).



Lillen blev på gott humör och somnade sedan utan det minsta bråk eller gråt. Mannen har kommit hem och friden är åter här. Välkommen till mammalivet! Inte perfekt - men livligt och alldeles alldeles underbart!

Slutet gott, allting gott!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0