Livet
15 April 2011 är en dag kantad av både stor sorg, men även stor glädje.
Min vän Markus överlevde inte. Han har nu gått vidare och är hemma hos sin Skapare. Stor sorg, tomhet och saknad. Tankar går framför allt till hans fru och lilla son som lever vidare här på jorden. Vi är många vänner som just nu omsluter dem med bön och kärlek.
Samtidigt har vi haft stor glädje idag. Vi har nämligen varit på ultraljud och sett en liten ny människa som lever i min mage. Fantastiskt! Allt finns där. Njurar, hjärta, händer, fötter, hjärna, läppar... Och allt såg bra ut. Det är en riktigt liten livlig krabat. Sköterskan fick jobba lite för att kunna titta på det hon skulle.
Vi går in i vecka 20 idag. Tänk, vi har snart gått hälften! Otroligt. Beräknad födsel är 8 september.
Döpte inlägget till livet trots att det även handlar om död. Men att leva med Gud innebär liv. Han ger oss liv och liv i överflöd. I Honom finns bara liv. Evigt liv.
Markus
Skulle ha kunnat blogga mycket mer, men just nu är det lite tungt. Har en nära vän som har cancer. Svår sådan. Metastaser i levern. Just nu är värdena för dåliga för att ens kunna börja med behandling. Han är dessutom bara 39 år och nybliven pappa till en 2 veckor liten kille...
Finns i princip inget att göra. Bara be. Känns bra att tillhöra en församling som ställer upp direkt när någon i familjen har det svårt. Det här med att vi är en kropp blir så mycket verkligare. Vi hoppas ju så klart på ett mirakel. Men bönen ger också styrka i sorgen. Vi får bära varandra, känna att vi är del av något större.
Livet, döden och evigheten... Det ger perspektiv. Just nu känns alla små vardagliga ting inte så viktiga...
