nevertoolate

Skulle ha kunnat blogga mycket mer, men just nu är det lite tungt. Har en nära vän som har cancer. Svår sådan. Metastaser i levern. Just nu är värdena för dåliga för att ens kunna börja med behandling. Han är dessutom bara 39 år och nybliven pappa till en 2 veckor liten kille...

Finns i princip inget att göra. Bara be. Känns bra att tillhöra en församling som ställer upp direkt när någon i familjen har det svårt. Det här med att vi är en kropp blir så mycket verkligare. Vi hoppas ju så klart på ett mirakel. Men bönen ger också styrka i sorgen. Vi får bära varandra, känna att vi är del av något större.

Livet, döden och evigheten... Det ger perspektiv. Just nu känns alla små vardagliga ting inte så viktiga...