Markus


Skulle ha kunnat blogga mycket mer, men just nu är det lite tungt. Har en nära vän som har cancer. Svår sådan. Metastaser i levern. Just nu är värdena för dåliga för att ens kunna börja med behandling. Han är dessutom bara 39 år och nybliven pappa till en 2 veckor liten kille...

Finns i princip inget att göra. Bara be. Känns bra att tillhöra en församling som ställer upp direkt när någon i familjen har det svårt. Det här med att vi är en kropp blir så mycket verkligare. Vi hoppas ju så klart på ett mirakel. Men bönen ger också styrka i sorgen. Vi får bära varandra, känna att vi är del av något större.

Livet, döden och evigheten... Det ger perspektiv. Just nu känns alla små vardagliga ting inte så viktiga...






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0